Vendeltiden i Uppsala

Nytt år, nya banor! I år försöker vi på Itancan hålla en mer hälsomedveten företagsprofil. Vi erbjöd därför smoothies och nyttiga snacks som åhörarna kunde mumsa på när Kent Andersson föreläste om vendeltiden i Uppsala.

Huvudtema för kvällen var ”saker ni garanterat inte visste om vår egen historia”. Vi fick minsann snabbt upp ögonen för hur lite vi kunde om båtgravar, vikingar och utgrävningen av en plats inte alls långt bort.

Vad kan vi egentligen om Vikingar?

Vikingar är väl alla som levde i Sverige innan medeltiden, eller hur? Det var en av de många saker vi på Itancan hade fått om bakfoten innan Kent Andersson kom och föreläste för oss på fredags- eftermiddagen. Vikingar är bara det lilla antal personer som plundrade och reste iväg på rövartåg, långt senare i Sveriges historia. Kent berättade för oss om det folk som levde i Uppsala under 400- 800- talet e. kr, även kallat Vendeltiden.

Vi fick höra om det folk som levt i ett område i Uppsala- trakten: Krigarna från Valsgärde. Deras gravar utgrävdes efter att hus skulle tas från de kullar de ligger i. Mitt bland gruset föll plötsligt ett hästkranie ut, fullt utrustat med tränsel. Om inte det fogade lite nyfikenhet är det svårt att föreställa sig att något skulle göra det. Uppsala Universitets arkeologer började därför ta en närmare titt på vad som fanns i kullarna i Valsgärde. De grävde ut fältet i omgångar mellan 1920-talet och 1950-talet, och fann en stor samling båtgravar, brandgravar och andra fynd.

Fotografi av Gabriel Hildebrand och taget från Kent Anderssons bok Krigarna från Valsgärde.

Endast män begravdes på det sätt i Uppsala, och bara en man från varje generation – men i Västmanland har det hittats gravar där motsatsen är sann. Enbart kvinnor begravdes på liknande sätt där. De flesta fynden från gravarna finns att betrakta på olika museum, varav ett är museum Gustavianum, där man kan beskåda svärd, hjälmar, och en utställning som visar hur en båtgrav såg ut.

Blodigt allvar

Föreläsningen målade upp en blodig bild av djuroffer i gravarna, och skrämmande krigare i full stridsmundering. Bilderna visade vackra, utsmyckade hjälmar som prytts av dekorationer och granat. Enligt Kent måtte de stridande männen ha sett väldigt skräckinjagande ut i sina rustningar.

”Det man framförallt blev rädd för var att man inte riktigt såg ögonen – de var bara stora järnansikten.”

– Kent Andersson

En av de mest intressanta detaljerna Kent berättade om var hur svärden ofta namngavs. Ibland berättades historier om dem, och om man var smart försökte man skapa en legend kring sitt vapen. ”Detta har tillhört Sigurd Fafnersbane” inbringade uppenbarligen lite mer respekt. Man försökte även påvisa släktskap till gudarna för att verka mer imponerande. Till exempel finns det hjälmar där ena ögat har lämnats mer/mindre smyckat än det andra – för att tydligt likna Oden. Kanske är det något för våra IT – konsulter? ”Min dator heter Thor, och det här är min trofasta muspekare Mjölnir!”

Föreläsaren, arkeologen och författaren Kent Andersson.

Mer om föreläsaren

Kent Andersson har skriva flera böcker. Är du intresserad av att läsa mer om detta intressanta ämne finns de att finna på hans förlag; Atlantis, eller hos Adlibris. Ni kan även läsa mer om Kent Andersson på hans blogg.

Kent Anderssons bok ”Krigarna från Valsgärde”